Här i Värmland är vattnet aldrig långt borta. Från Vänerns väldiga innanhav till Frykens långsmala skönhet och de otaliga små skogstjärnarna som glittrar likt gömda juveler – vattnet är en del av vår själ. För mig, som värmlänning med ett djupt förhållande till våra vatten, är fisket mer än bara en hobby. Det är ett arv, en tradition som gått i generationer. Men för att våra barn och barnbarn ska kunna kasta ut en lina i samma klara vatten som vi, krävs det mer än bara tur. Det krävs kunskap, engagemang och en fiskevård som blickar både bakåt och framåt.
Värmlandsfiskets betydelse och förvaltning
Att tala om fiske i Värmland är att tala om så mycket mer än att bara dra upp en fisk. Det handlar om stillheten en tidig morgon när dimman lättar över sjön, om spänningen när det nappar och om gemenskapen kring elden där dagens fångst kanske tillagas. Historiskt sett var fisket livsviktigt för försörjningen här i bygderna, en naturlig del av självhushållet. Idag är det för många av oss främst en källa till rekreation och naturupplevelser, ett sätt att koppla av och komma nära den värmländska naturen vi älskar så djupt. Men oavsett om syftet är mat på bordet eller en stunds ro, vilar dagens fiske på axlarna av generationers erfarenhet och respekt för vattnets gåvor.
Fiskevårdsområdesföreningar (FVOF) Lokalt ansvar för vattnen
För att säkerställa att fisket kan fortsätta vara en levande del av Värmland krävs aktiv fiskevård. Det är ingen ny idé, även om metoderna utvecklats. Grunden i mycket av dagens arbete ligger i våra fiskevårdsområden, eller mer korrekt, fiskevårdsområdesföreningar (FVOF). Här går lokala fiskerättsägare samman för att gemensamt förvalta och vårda sina vatten. Det är ett system som bygger på lokalkännedom och engagemang, där de som känner vattnen bäst också tar ansvar för dem. Ta till exempel Torsby kommun i norra Värmland, där hela fjorton olika FVOF:er samarbetar för att sköta allt från stora sjöar lämpade för trolling till små skogsbäckar som lockar flugfiskare. Det visar på den lokala förankringen och behovet av anpassad skötsel, då dessa fjorton FVOF:er täcker en stor geografisk spridning och en mångfald av vattentyper med helt olika förutsättningar.
Reglering och fiskekort Verktyg för hållbarhet
En central del av fiskevården handlar om reglering. Det kan låta tråkigt, men det är helt nödvändigt för att skydda bestånden och säkerställa ett långsiktigt hållbart fiske. Fiskekorten är ett viktigt verktyg för detta, inte bara för att finansiera fiskevårdsåtgärder som utsättningar eller biotopvård, utan också för att informera om vilka regler som gäller. Ett bra exempel är Kanotfiskekortet som gäller i delar av Värmland och Dalsland. Där finns tydliga regler som ett minimimått på 60 cm för ädelfisk som lax, öring och röding, samt ett fiskeförbud för lax och öring under lektiden från 1 september till årets slut. Sådana regler är inte till för att krångla till det, utan för att ge fisken en chans att växa till sig och föröka sig, så att vi har starka bestånd även i framtiden. Begränsningar som max två drag per kanot och att fisket endast får ske för husbehov bidrar också till att minska fisketrycket och bevara känslan av ett ansvarsfullt nyttjande.
Exempel Fryken Anpassad förvaltning i praktiken
Tittar vi på specifika vatten ser vi hur fiskevården anpassas. I Frykensjöarna, som sträcker sig från Kil i söder till Torsby i norr, finns tre olika fiskevårdsområden (Nedre Frykens FVO, Frykens FVO och Övre Fryksdalens Fiskevårdsområde) som sköter om varsin del av det långsträckta sjösystemet. Här jobbar man aktivt med att förvalta de populära bestånden av gädda, gös och abborre – gäddfisket är särskilt känt och lockar trollingfiskare främst maj till november. Man har till och med arrangerat gäddfestivaler i Nedre Fryken! Samtidigt görs årliga utsättningar av lax för att stärka det beståndet och erbjuda ett varierat fiske, där laxtrolling är som bäst under vår och höst. Det är ett ständigt pågående arbete att balansera nyttjande med bevarande, och det kräver både kunskap och lokalt engagemang.
Utmaningar och framtidsutsikter för värmländska vatten
Nya tider, nya prövningar Klimat och miljöpåverkan
Även om vi i Värmland har en lång tradition av fiskevård står vi inför nya utmaningar. Klimatförändringar påverkar vattentemperaturer och vattenstånd, vilket i sin tur påverkar fiskens livsmiljöer och reproduktion. Miljöpåverkan från samhället runt omkring, som utsläpp från jordbruk, skogsbruk eller industrier, kan också hota vattenkvaliteten och den biologiska mångfalden. Samtidigt ökar intresset för hållbarhet generellt, och allt fler efterfrågar hållbart producerad sjömat, så kallat ’blått protein’, och hållbara naturupplevelser. Detta ställer högre krav på oss att förvalta våra vatten på ett ansvarsfullt sätt, att minimera vår påverkan och att basera våra beslut på bästa tillgängliga kunskap. Det handlar om att identifiera och åtgärda problemområden, men också om att ständigt utvärdera effekterna av det vi gör.
Vägen framåt Innovation, samarbete och hållbarhet
Men utmaningarna för också med sig möjligheter. Det finns en stark vilja att satsa på innovation inom fiskevården. Det kan handla om att utveckla nya, skonsammare fiskemetoder, att restaurera förstörda lekbottnar och vattendrag, exempelvis genom att återföra lekgrus eller ta bort vandringshinder för fisken, eller att använda modern teknik för att bättre övervaka fiskbeståndens hälsa. Framför allt tror jag på kraften i samarbete. När vi värmlänningar – fiskare, markägare, företagare, kommuner, forskare och ideella organisationer – jobbar tillsammans kan vi åstadkomma mycket. Genom att dela kunskap och erfarenheter, och genom att gemensamt ta ansvar för våra vatten, kan vi hitta lösningar som fungerar både för naturen och för oss människor. Kommunalt stöd, som bidrag till fiskevårdsområdenas arbete, är också en viktig pusselbit för att stimulera sportfiske och friluftsliv samtidigt som naturvärdena värnas.
Säkerhet och respekt vid vattnet
En viktig del av att vistas vid och på våra vatten handlar också om säkerhet och respekt för naturen. Särskilt vintertid, när isarna lockar till pimpelfiske, är det livsviktigt att ha kunskap om isens bärighet och att aldrig ta onödiga risker. Att alltid kontrollera isen, gärna genom att borra provhål, och att vara extra försiktig vid in- och utlopp där isen ofta är svagare, är grundläggande. En kärnis på minst en decimeter brukar vara ett riktmärke, men isens kvalitet kan variera stort. Att aldrig gå ut ensam på osäker is och att ha med sig rätt säkerhetsutrustning – flytoverall, isdubbar, ispik, livlina och visselpipa – är självklarheter för den erfarne, men tål att upprepas. Glöm inte heller mobiltelefonen i ett vattentätt fodral för att kunna larma vid behov. Det handlar om respekt för naturens krafter och för sitt eget och andras liv. Denna respekt är grundläggande, oavsett om det gäller säkerhet på isen eller hur vi hanterar fisken vi fångar.
Att förvalta arvet för framtiden
Fiskevården i Värmland är en levande process, en ständig balansgång mellan att bevara vårt rika arv och att möta framtidens krav. Det handlar om att förena den tysta kunskapen som finns hos oss som lever och verkar nära vattnen med modern forskning och nya metoder. Det är ett arbete som kräver tålamod, långsiktighet och ett djupt engagemang från oss alla. För mig är det en självklarhet att bidra till detta, både genom mitt eget fiske och genom att sprida kunskap och medvetenhet. Ansvaret för våra sjöar och älvar vilar på oss alla, och det är genom gemensamma ansträngningar vi kan säkerställa att de värmländska vattnen fortsätter att myllra av liv och erbjuda oförglömliga upplevelser, generation efter generation. Det är ett arv värt att vårda ömt.